Fridas blogg

Tisdagen den 3 oktober. Vaknade tidigt på morgonen och kände hur magen gjorde ont lite från och till. Men min tanke var bara att det var magknip. Gick på toa där på morgonen också. Ni förstår nog :)

Freja var hemma från dagis för kvällen innan hade hon feber. Min mamma skulle komma förbi efter frissan för att hjälpa till med Freja. Framåt 11 tiden börjar "magknipen" återkomma. Efter en timme dock så fattar jag att det är värkar jag känner av. Jag ringer mamma framåt halv ett och stör henne i lunchen och ber henne komma snarast då värkarna är jobbiga att ta. Speciellt när man inte kan fokusera för att Freja står och gnäller framför benen på mig.

Vissa värkar känns knappt medans vissa är riktigt jobbiga. Och det jobbigaste är att det trycker på nedåt. Läskigt faktiskt. 

Mamma kommer och jag har meddelat Daniel att jag börjar få värkar. Han säger åt mig att ringa förlossningen. Mamma med. Jag stretar emot lite men ger med mig efter att jag tagit en värk som var vidrig. Förklarar för förlossningen hur det ligger till. Värkarna kom nu varannan var tredje minut. Att jag är rädd att det ska gå fort då man hört att andra förlossningen oftast går fortare. Dom säger att jag får komma in om jag vill för att se hur det ligger till.

Daniel är hemma strax efter halv två från jobbet. Vi gör oss redo att åka. Säger hej då till min mamma och Freja och åker iväg. Bilfärden kändes svinlång. Värkarna var riktigt jobbiga att ta i bilen.

Vi kommer in till förlossningen kvart över två och får direkt ett förlossningsrum (undersökningsrummen var upptagna). Efter en halvtimme ungefär så blir jag undersökt och vi kan konstatera att jag är öppen 6cm. Herregud. Inte trodde jag att det var så pass. Visst att värkarna gjorde ont, men inte så pass att jag var så pass långt gången. Barnmorskan frågar om smärtlindring och jag säger att jag gärna vill ha ryggmärgsbedövning. Dock så meddelar hon att vi inte kommer hinna med det. Hon förstår att detta kommer gå fort.

Blir lite orolig. Men får iaf lustgas och fortsätter ta värkar i kanske en halvtimme. Under tiden här så byttes det barnmorska. Värkarna är hemska och avlöser varandra nästan direkt. Usch.

Jag är lite osäker på tiden här men tillslut så gör det så pass ont och jag känner hur jag vill trycka på. Bm undersöker och jag är nu öppen 10 cm och det är dags att krysta.

Allt gick så fort så jag fattade nog inte riktigt att det var dags. Det tryckte på som fan och gjorde helvetes ont. Så jag hade jättesvårt att jobba effektivt med krystvärkarna till en början. Jag grinade, skrek och ville bara försvinna. Vet inte hur länge vi höll på. Allt från en halvtimme till en timme. Efter en stund så kunde jag iaf trycka på med effekt. Gjorde dock sjukt ont hela tiden. Bränner, svider och trycker på i vilket känns som en evighet.

Tillslut så känner jag hur huvudet är ute. Bara det var en befrielse. Jag visste att en krystvärk till så skulle han vara ute. Och så sant som det är sagt. En krystning till och han slank ut och all smärta släppte på direkten och med ett stort leende får jag upp han på bröstet. Bästa känslan i världen. 16.26 föddes han.

Så nyfiken på hur han ser ut. Om han var lik Freja. Om det verkligen var en pojk. Om han mådde bra. Men ja allt var perfekt♡

Efter lite mys skulle ju dock moderkakan ut också. Den ville inte lossna av sig själv. Så in kom en bm som skulle hjälpa att trycka ut den. Och fy fan. Inget daltande där inte. På med handskarna och så tryckte hon på min mage så jag bara ville slå sönder henne. Gjorde så ont. Men det gick fort iaf. Samma sak sen när jag skulle sys (tre stygn). Första bm satte några sprutor först som knappt kändes. Men sen skulle den andra bm också sätta några sprutor och hon körde verkligen på hårt. Aj aj aj. Men kändes ju dock inget när det syddes;)

Nu var det jobbiga över och dom kom in med gofika och vi fick mysa. Jag fick även ta en dusch så man blev någorlunda fräsch. Efter några timmar fick vi åka upp på bb. Daniel fick sova kvar. Vi fick ett eget rum vilket kändes superhärligt. 

Jag sov ingenting den natten medans killarna sov som stockar ;) Vi åkte hem framåt 11 dagen efter.

Så ssmmanfattningsvis tog allt ca 5 timmar och endast 2 timmar inne på förlossningen. Förstå om vi inte hade åkt in när vi gjorde. Usch hemska tanke ;)

I jämförelse med Frejas förlossningen så finns det ingen likhet alls. Hennes tog 48 timmar. Ryggmärgsbedövning och kände absolut inte samma smärta som nu. Speciellt inte vid krystarbetet.

Jag har dock mått väldigt bra efter allt denna gång:) Tänkte jag gör ett inlägg sen igen om hur det har varit nu dagarna efter.

Här kommer lite bilder vi hann med att ta. Blev ju inte många såklart haha.