Livet utan napp
Igår kväll så började hon direkt efter hon borstat tänderna att tjata om nappen. Vi va väldigt ärliga och raka med att säga dom det var. Att hon lämnat den till tandläkaren och fått presenter för det. Men märkte dock direkt vilken panik hon fick. Hon kom liksom på sig själv med att det stämde ju. Jag lät henne iaf vara ledsen och försökte trösta. Läste bok och hon var lugn mellan varven av total panikfest. Tyckte faktiskt synd om henne. Så ledsen var hon. Vi la oss i gästrummet så jag kunde ligga bredvid henne och hålla handen. Hon har även en favoritkanin som hon alltid har med sig som fick trösta. Allt detta gick ganska fort ändå. En kvart tjugo minuter senare så hade hon däckat. Hon vaknade en sväng under natten och skrek efter nappen. Jag la mig då bara bredvid henne och höll handen så somnade hon om igen. Hon var verkligen sjukt stolt dagen efter :)
Nattningen nu ikväll gick sjukt bra. Hon frågade efter nappen vid läggning och vi berättade åter igen om tandläkaren. Hon fejkgrinade i två sekunder. Vi gick och la oss, läste bok och hon pratade om allt mellan himmel och jord. Allt för att inte somna. Men efter en halvtimme somnade hon sött. Alltså inga problem alls.
Så sjukt ändå hur enkelt det har gått hittills. Jag var beredd på minst en timmes läggning och att det skulle hålla på så i flera dagar. Hoppas det fortsätter såhär bra nu bara :)
Här är Frejas tänder idag. Som synes så här hon nappbett. En glugg och lite konstig form. Ska bli spännande och se hur snabbt det kommer återgå till det normala.
