Henry Henry Henry
Henry har ALLTID varit sjukt enkel att söva. Man har i princip bara behövt lägga ner honom i sängen så har han somnat. Möjligen att på senaste tiden så har man behövt legat i sängen bredvid och sjungit. Lagt honom ner några gånger om han ställt sig upp för att leka. Men alltid somnat av sig själv. Tagit max 20 min.
De senaste dagarna har det varit kamp. Och idag. Tog det alltså ca en timme. Hell no. Inte ok i min värld. Haha.
På fm fick jag söva honom i vagnen inne. Och på em gick jag en halvtimmes promenad så han fick sova.
Nu till kvällen så låg vi först i våran säng och han fick böka omkring. Men då lekte han bara. Ner i hans säng men då var det grin. Att bära runt i famnen gick inte heller..grin och kom inte till ro. Efter många om och men så la jag ner honom i sin säng och han gav upp. Övertrött säkert. Men vi måste verkligen hitta på en ny lösning vid läggning ;)
Förutom detta så måste jag bara dela med mig av Henrys nya färdigheter så jag inte glömmer dom. Vet dock inte vad jag berättat än. Men.
Henry kan vinka och klappa händerna. Frågat man vart bollen är så hämtar han den😍 Han låter som en indian. Alltså slår sig för munnen samtidigt som han låter. #söt. Sen den nyaste grejen är att han lägger mer huvud på sidan på bordet, soffan, you name it. Myser liksom. Tror han börjat med det för att vi tyckte det såg så kul ut och skrattade. Henry har vid enstaka tillfällen stått upp själv i några sekunder. Han har även börjat pruta med munnen. Jättemycket. 😂
Vilket långt inlägg det blev. Men skönt att skriva av sig. Henry är hur som helst bedårande söt och snäll. Men några griniga utbrott om dagen såklart. Min lilla rumpnisse.