Henry min Henry

Han som var världens tystaste bebis. Nöjd med att bara ligga still. Världens mysigaste ettåring som bara hängde på. Som nu har gått och blivit en riktig ligist. Går inte att jämföra då och nu. Nu skriker han som en mistlur. Blir förbannad på allt och alla för minsta lilla. De senaste två dagarna har varit extra skrikiga.

Det är nu uppfostran måste sättas igång. På riktigt. Vi har fått införa timeout när han bara skriker och skriker. Så han får skrika färdigt på sitt rum istället för med oss. Vi pratar och förklarar och försöker vara pedagogiska till största del. Men han är verkligen svår nu.

För någon vecka sedan hade jag en riktig stare down med Henry. Han kastade en bil i huvudet på Freja. Väldigt medvetet. Då gick jag in med honom i vårat rum. Satt där med honom och förklarade att så får man inte göra osv. Att han skulle säga förlåt. Att vi gick ut därfrån om han kunde säga förlåt. Jag hafe tålamod till tusen. Vi satt på ritkigt där i en timme innan han gick med på att säga förlåt. 

Jag är ingen perfekt mamma och vet inte om det var rätt eller fel enligt bokens alla regler. Men för mig kändes det rätt och jag var sjukt nöjd. Så nu har han faktiskt börja förstå att man säger förlåt om man gör något dumt.

Men men. Om man ska bortse att han är en ligist och skitdryg så måste jag säga att Henry och Freja leker så himla bra nu för tiden. Henry låter Freja bestämma för det mesta. Men Freja är även jättesnäll med att turas om med honom och att prata med Henry. Stort plus. Skriks såklart en hel del. Men nu leker dom verkligen tillsammans :) Och han härmar allt Freja gör. Skriker hon om något så gör han samma sak. Osv. 🙈

Henrys tal har ju släppt en hel del. Även om det är många ord som kanske bara vi förstår. Idag t.ex när dom lekte kuragömma så räknade han hyffsat fläckfritt till 10. Men ja han är verkligen en stor kille nu.

Tänk att Henry är ungefär lika gammal som Freja va när hon blev storasyster. Har så svårt att se att vi skulle ha fått en till bebis nu när Henry är som han är. 😉

Han ÄLSKAR sina bilar. På riktigt ÄLSKAR. Vi ägde inte en bil hemma från början, så denna kärlek kommer från dagis och förökade sig snabbt och vi har nu miljoner bilar hemma.

Henry är fortfarande väääääldigt pappig. När går det över liksom? Han avskyr mig om Daniel är i närheten. Han har slutat sova på dagen. Eller ja han slutade för typ en månad sedan. Och den övergången har gått sjukt bra. Ingen övertrött Henry på em. Han har lyckats hålla sig vaken till nattning på kvällen som förövrigt går riktigt bra mesta delen av gångerna. Vi har även tagit bort nappen på dagtid. Han får bara ha den när han ska sova. Nu är det bara blöjan som ska bort. Vi provar lite till och från. Men ingen stress där. Tänker att vi kör på rejält i sommar.

I detta nu skriker och grinar Henry om att han vill ha godis. Utan att ha ätit kvällsmat. Logiken. Men jag ger mig inte. Det ska nog bli människa av den här lilla killen å ;)






Kommentera här: